Antiamerikanism - denna träsklära

Idag kunde man i NSD läsa en insändare som slutade med orden: "Jag utgår ifrån att Säpo har koll på denna hänsynslösa regims anhängare i Sverige". Vilket land var det som avsågs tror ni? Kina, kanske? Iran? Kuba? Ryssland? Nej, som vanligt var det USAs fel.
Det måste vara något slags tema i Sverige. Skyll allt på USA. Kommunister kan tolereras, islamister välkomnas i mångkulturens anda, antisemiter kan maskera sig som Israelkritiker men du får ett riktigt helvete om du gillar USA.

Kritiken mot USA får ibland sjuka propotioner. Jag kommer ihåg min fd lärare som hävdade att USA försökte hjälpa de vita mer än de svarta efter Katrina. Vissa människor går så långt i sin Bush-bashing att det är löjligt. "Han är en idiot. Han är en sjuk idiot. Han är ondskefull. Han styrs av rika judar och multinationella företag som gör allt de kan för att bevaka sina intressen och förtrycka arbetarklassen och går i krig mot länder bara för att få olja och..." Puh, vad långt!

På den gamla goda tiden när socialdemokratins Jesus/Palme var vid makten handlade kritiken mot USA om Vietnamnkriget. Olof Palme hade inget emot att demonstrera med en nordvietnamnesisk kommunistambassadör, att käka middag med terroristen Yassir Arafat och att hylla Fidel Castro framför Kubas befolkning - men han gillade inte att demokratin USA bekämpade kommunismen.
Det svenska synsättet var att Sovjet och USA var lika goda kålsupare. Palme himself sa "vi bedriver inte antisovjetism". Nej, ondskefulla diktaturer ska de tigas om, men demokratier som USA ska bekämpas!

Att kritisera USA, att håna dess presidenter, att välja FNs diktaturfjäskande klubb för ett evangemang för frihet, det är den svenska vägen. Och det får mig att må illa.

Irakkriget - Den ultimata sanningen som uppenbarats mig! (ja, det är ironi)

Dags för en av de stora frågorna inom de senaste årens utrikespolitik. Irakkriget. En invasion som bekämpats med dåliga argument, stötts med löjliga argument och fortsatt diskuteras av bloggar, politiker och media. Fast just i medians fall var det mest ensidig kamp mot kriget, men men...

Jag brukade vara en invrig förespråkare av Irakkriget. Jag ansåg att folkrätten bara skyddade Saddams rätt att förtrycka sitt folk, att pratet om att finansiella intressen låg bakom kriget var vänstermarxistiskt snack och att kriget gav irakierna den frihet de förtjänar.
I och försäg tycker jag fortfarande att folkrätten är bullshit, att de finansiella intressen inte låter särskilt trovärdigt och att krig för att ge folk frihet är berättigat. Fast då måste folket vilja ha friheten.

Om vi säger att Irak hade varit ett land i sydöstra Europa eller någon gammal sovjetrepublik där folket törstade efter frihet, då hade ett krig för att ge dem det kanske varit rätt och riktigt.
Men jag undrar om de flesta irakier verkligen vill ha den frihet vi erbjuder dem. Trots allt finns det en hel del radikala islamister där och landet är säkert fullt av potentionella terroristrektryter.
Araber som ser västerlandet som en moraliskt lågstående del av världen och föraktar våra värderingar vill förmodligen inte ha frihet. Det är mycket troligt att det är därför våldet fortsätter i Irak.
Det är i mina ögon det starkaste argumentet mot kriget och det som fått mig att vackla i ståndpunkten att kriget är rätt.

Fast vissa saker får inte glömmas bort.
1. Saddam var en av de få muslimska ledare som inte fördömde terrorattacken mot World Trade Center.
2. Han var också en överjävlig tyrann som borde ha kastas i en köttkvarn för länge sedan.
3. Inte fan skulle jag bli förvånad om det visar sig att han aktivt stödde terrorismen.

Att anfalla Irak kan helt enkelt varit ett bra sätt att bekämpa terrorismens framväxt och visa för de islamistiska jävlarna att vi inte tänker ge upp våran frihet bara för att de gillar att köra in flygplan i skyskrapor.
Att utrota varje del av terrorism i Irak var kanske nödvändigt för att stoppa terrorismen som helhet.

Jag kan inte känna mig helt hemma i vare sig för eller emotsidan, fast jag står nog närmare ett stöd av kriget än motstånd mot det. Speciellt när motståndet ofta består av ledarskribenter som gillar vänstergerillor, folk som läser vad ledarskribenterna tycker och därför tycker likadant, människors vars argument mot kriget handlar om Bushs ondska och antiamerikaner som jag inte hyser annat än förakt för.

Slutsats: Ett visst stöd för Irakkriget kommer jag bibelhålla.

PS By the way, tänkte jag att min nästa bloggpost skulle heta: Antiamerikanism, denna träsklära. Det är en allusion till Olof Lagercrantz "Antikommunism... denna träsklära". DS

Framtidens borgerlighet

Jag är en anhängare av Klassiskt Liberala Partiet. KLP är det enda parti i dagens Sverige som står upp för individens rättigheter och argumenterar för en fri ekonomi och fri social politik.
Jag tror ändå att KLP inte kommer ta sig in i riksdagen under de senaste 20-30 åren.
Riktig liberalism i Sverige har störst chans att få makt om det är ett välkänt och etablerat parti som står för den. Om centerpartiet kan följa med Mauds idéer och låta personer som Frederick Federley bli tongivande då skulle sann liberalism ha en chans.

Det är min förhoppningen att liberalism kommer få fotfäste i alla fall ett av de borgerliga partierna. Att se Federley som partiledare för centerpartiet om 20 år, argumenterande för platt skatt och privatiseringar skulle vara underbart.
För borgerligheten har inte mycket att vinna på att ha samma politik som vänsterkartellen, fast med en justering här och där.

Så ett liberalt parti med frihetliga idéer skulle vara något borgerligheten skulle tjäna på.
Dock finns det en annan rörelse den svenska högern borde satsa på. En rörelse som de flesta liberaler avfärdar som missnöjda sossar och de flesta i kultureliten stämplar som rasister.
Ja, jag pratar om sverigedemokratiska väljare och de arbetarsossar som har sådana åsikter.
Mona Sahlin kan mycket väl skrämma bort dem från socialdemokraterna av flera skäl.
1. Hon är starkt för invandring.
2. HTB-frågor är viktigt för henne.
3. Hon har haft samröre med muslimer som verkar vara anti-semiter.
4. Skandaler, skandaler och skandaler...
Mona Sahlin är en av de kulturradikala politiker som skulle kunna skriva ledare, men hon kan knappast alla arbetarsossar och missnöjda ungdomar att stanna kvar inom socialdemokraterna.

Istället kommer de vallfärda till det parti som utöver folkhemsnostalgi och vill begränsa invandringen. Ett parti som kan lägga fram ett sådant program, kryddat med en ekonomipolitik som kan locka till sig mittenväljare, kanske lite skattesänkningar och mera konservativa positioner i sociala frågor skulle kunna klättra in i riksdagen .
Jag tror att ett sådant parti kan bli något i Sverige så ovanligt som en folklig borgerlighet. En borgerlighet som står upp mot kulturetablissemanget och vågar vara politiskt inkorrekta.
Sveriges höger har under årens lopp haft en tendens att verka lite för fina i kanten, lite för mycket överklassaktiga. Ett parti som sverigedemokraterna kan ändra på det och sätta igång någon slags folklig högerkonservatism.
Nu betyder inte det att jag tycker att ett sådant parti nödvändigtvis skulle vara bra, men det skulle vara ett parti som kan bli framgångsrikt och en viktig pelare i kampen mot socialismen.

Utrikespolitiken då? Vilka idéer inom den ska tas upp i borgerligheten?
Utrikespolitik är utan tvekan ett kontroversiellt område. De flesta svenskar är emot Nato, kritiska till USA och inte särskilt positiva till EU. Men de stödjer knappast kramande av diktatur, stöd till terrorism och blodigt hat mot USA.
EU kan bli trumfkortet för ett folkligt högerparti. Det kan locka med sig folk som är skeptiska till EU och misstänksamma om invandring, som inte uppskattar feminism och inte gillar politisk korrekthet. Om sverigedemokraterna kan polera bort rasiststämpeln tillräckligt bra så att folk struntar i den, då har de plötsligt en stor väljargrupp.

Punkter som kriget mot terrorn, stöd av USA och Israel och kamp mot diktaturer världen över, kan bli något viktigt för svensk borgerlighet. Det finns redan nu bombhöger inom både moderaterna och fp, så stödet finns. Den gruppen brukar också vara EU-vänlig, socialt liberalt och för marknadsekonomi.

Nu kan det bli svårt att hålla samman en borgerlighet, där vissa är som socialdemokrater i ekonomiska frågor och andra som libertarianer. Där en del sätter tilltro till EU och andra ser på EU med misstro. Där en grupp invandrarkritiska och en annan vill ha fri invandring. Där en falang värderar traditioner och en annan frihet.
Men de kan alla förenas mot vänstern. En del för att eliten har blivit en kulturradikal klick med pk-åsikter, vissa för att vänstern bekämpar frihet, andra för att vänstern stödjer diktaturer.

Militären i Liberalotopia

Enligt mina beräkningar var det fyrtiosju dagar, sexton timmar, två minuter och tre sekunder sedan jag bloggade senaste. Så nu är det dags igen...

Jag är av åsikten att en liberal stat endast kan bevaras om folket har frihetliga värderingar och är villiga att försvara friheten. En stark militär är därför nödvändig.
Såklart ska det inte vara värnplikt eller någon annan form av slaveriidé från staten som ska ligga grunden för militären. Folk ska frivilligt välja att arbeta i det militär för att försvara sitt land och sin frihet.

Det måste därför finnas en vilja bland folket att försvara friheten, en respekt för de personer som skyddar friheten och en styrka att kunna bevara friheten. Nationen kommer behöva värdefulla slagord som kan inspirera folket, gemensamma traditioner som kan vägleda dem.
Ett liberalt samhälle där folk delar upp sig själva i olika små socialistkollektiv eller islamiska teokratier kommer få en hotad frihet.
Ett liberalt samhälle där de flesta människor har frihetliga värderingar och vill leva ett modernt, västerländskt liv har en säkrare frihet.

Jag hyser stor respekt för de människor som stridit för friheten i andra världskriget, Koreakriget, Vietnamnkriget, Irakkriget etc. Att riskera sitt liv för friheten är något oerhört hedervärt. De modiga människor som gör något sådant är utan tvekan fantastiska människor.
De soldater som försvarar oss är frihetens grundbult och mycket viktiga.

I en liberal stat ska ett sådant yrke respekteras och vara något folk siktar på att. Att försvara frihet och bekämpa förtryck är i mina ögon det mest moraliska någon kan göra.

Brev till världens politiker

Kära förtryckare av friheten
Jag skulle vilja börja med att berömma Er, för hur väl ni har lyckats med att göra om så många fina länder till renodlade förtryckarstater. Att inrätta något sådant som Patriot Act i frihetens hemland USA, måste verkligen ha tärt på krafterna, inte sant? I Sverige har Ni det säkert en aning lättare, eftersom vi knappt har någon frihet att börja med och större delen av pöbeln inte brukar pritisera mot frihetsfientliga åtgärder.

Jag gillar såklart inte att Ni har haft framgång med dessa åtgärder, men samtidigt är det skickligt gjort, av Er, manipulera folket och kontrollera tankeklimatet. Ni beskylls ibland orättviast för att aldrig göra någonting, men det är långt ifrån sanning! I själva verket har Ni varit mycket aktiva och Ni lyckas alltid hitta en ny lag att införa, en skatt att höja, en avgift att höja etc. Tänk bara på de myndigheter Ni kontrollerar och håller igång med våra skattepengar.

Fast, å andra sidan får Ni gott om pengar tack vare era frihetskränkande åtgärder. Pengar som Ni använder för att föda Er själv som grisar och hålla det ondskefulla systemet i gång. Fast, vänta lite är inte pengarna folkets pengar? Är det inte så att den lilla tribut Ni tar för att förtrycka oss bättre än kungen kunde förut, våran?
Nu försöker jag såklart inte kritisera Er oändliga visdom och makt. Jag kan försäkra att jag är djupt troende till Den Allsmäktige Statens förmåga att lösa alla mina problem och jag aldrig bryter mot någon av budorden som kommer från politisk korrekthet.
Fast jag kan inte låta bli att undra över varför Ni har en rätt att ta andra människors pengar. Gör inte det Er till en samling kleptokrater?

Jag vill såklart inte lägga hela skulden på Er, Ni är trots allt bara tjänare av Den Allsmäktige Staten som har dykt upp i många olika inkarnationer genom årens lopp. Välfärdsstat, polisstat, kungarike, teokrati och få veta alla de olika utopier Ni har slagits för.
En sak har de alla gemensamt: Ni kränker ständigt individens rättigheter och bestämmer över folket.

Det var allt jag vill säga.

Det finns många irriterande saker och personer i världen. Till exempel: miljömuppar, besserwissrar, ordningsnissar, Darin, Jan Guillo, Aftonbladet, svt,moralpaniksmaffian, pk-slavar och buggar i dataspel.
Det är dock ingen av dessa jag är irriterad på just. Jag är irriterad på den löjliga gruppen människor som anser att de visar på kunskap eller mod när de spyr ut sig korkad uttalande som de bara lärt sig tack vare systematisk hjärntvättning från sin omgivning.

Ta till exempel de människor som säger saker som "Bush är faen sjuk i huvet" eller "Man kan ju se ondskan i hans ögon". Jag är på många sätt kritisk till Bush, men jag har i alla fall kommit fram till min kritik tack vare lite tankeversamhet och jag tycker inte det är särskilt vettigt att bara säga att Bush är korkad.
Men det finns gott om människor som inte tänker själv när det kommer till kritik av Bush, utan de läser någon av Sveriges tidningar, de lyssnar på vad en gubbe på svt säger, de lyssnar på folk i sin omgivning och de tror på allt den feta idioten Michael Moore säger.

De har helt enkelt inte kunskap för att kunna säga ett jota om amerikansk politik och de har verkligen inga argument, förutom de som står i aftonbladets ledare.
Så många av det svenska folket tycks falla in i denna kategori och det är ofta dessa människor som också tillhör de gråsossar eller popvänster som borde skaffa kunskaper innan de uttalar sig.