söndag, februari 25, 2007

Irakkriget - Den ultimata sanningen som uppenbarats mig! (ja, det är ironi)

Dags för en av de stora frågorna inom de senaste årens utrikespolitik. Irakkriget. En invasion som bekämpats med dåliga argument, stötts med löjliga argument och fortsatt diskuteras av bloggar, politiker och media. Fast just i medians fall var det mest ensidig kamp mot kriget, men men...

Jag brukade vara en invrig förespråkare av Irakkriget. Jag ansåg att folkrätten bara skyddade Saddams rätt att förtrycka sitt folk, att pratet om att finansiella intressen låg bakom kriget var vänstermarxistiskt snack och att kriget gav irakierna den frihet de förtjänar.
I och försäg tycker jag fortfarande att folkrätten är bullshit, att de finansiella intressen inte låter särskilt trovärdigt och att krig för att ge folk frihet är berättigat. Fast då måste folket vilja ha friheten.

Om vi säger att Irak hade varit ett land i sydöstra Europa eller någon gammal sovjetrepublik där folket törstade efter frihet, då hade ett krig för att ge dem det kanske varit rätt och riktigt.
Men jag undrar om de flesta irakier verkligen vill ha den frihet vi erbjuder dem. Trots allt finns det en hel del radikala islamister där och landet är säkert fullt av potentionella terroristrektryter.
Araber som ser västerlandet som en moraliskt lågstående del av världen och föraktar våra värderingar vill förmodligen inte ha frihet. Det är mycket troligt att det är därför våldet fortsätter i Irak.
Det är i mina ögon det starkaste argumentet mot kriget och det som fått mig att vackla i ståndpunkten att kriget är rätt.

Fast vissa saker får inte glömmas bort.
1. Saddam var en av de få muslimska ledare som inte fördömde terrorattacken mot World Trade Center.
2. Han var också en överjävlig tyrann som borde ha kastas i en köttkvarn för länge sedan.
3. Inte fan skulle jag bli förvånad om det visar sig att han aktivt stödde terrorismen.

Att anfalla Irak kan helt enkelt varit ett bra sätt att bekämpa terrorismens framväxt och visa för de islamistiska jävlarna att vi inte tänker ge upp våran frihet bara för att de gillar att köra in flygplan i skyskrapor.
Att utrota varje del av terrorism i Irak var kanske nödvändigt för att stoppa terrorismen som helhet.

Jag kan inte känna mig helt hemma i vare sig för eller emotsidan, fast jag står nog närmare ett stöd av kriget än motstånd mot det. Speciellt när motståndet ofta består av ledarskribenter som gillar vänstergerillor, folk som läser vad ledarskribenterna tycker och därför tycker likadant, människors vars argument mot kriget handlar om Bushs ondska och antiamerikaner som jag inte hyser annat än förakt för.

Slutsats: Ett visst stöd för Irakkriget kommer jag bibelhålla.

PS By the way, tänkte jag att min nästa bloggpost skulle heta: Antiamerikanism, denna träsklära. Det är en allusion till Olof Lagercrantz "Antikommunism... denna träsklära". DS

2 Comments:

Blogger Tobias Struck said...

Kid. Det kan inte bli fred mellan olika etniska grupper med politisk kraft inom samma nation - på något annat sätt än genom diktatur. En mångkulturell demokrati med flera starka etniska minoriteter är ett rent fantasifoster och har aldrig existerat på denna jord. Varför? För att lika söker varandras stöd för att flytta fram de individuella positionerna, och när pressen ökar, som för muslimer i europeiskt utanförskap eller irakiskt kaos, så går fler efter minsta gemensamma nämnare: Hetsen och sammanhållningen ökar inom religiösa och etniska kollektiv, som sunni och shia.

Om nu USA är ute med puffran i hand för att sprida demokrati... När skall USA invadera Saudiarabien och varför skedde inte det först? Saudiarabien har sharia-lagar och wahabism, kaparna som flög in i WTC var från Saudiarabien och Egypten etc. Och hur blir det med mänsliga rättigheter i Zimbabwe, Nordkorea, Kina, Saudiarabien och Iran som exempel. Skall USA invadera dessa länder också, bara för att inte FN kan lösa problemen där? Många invasioner blir det...

Vad tjänar USA på kaos? Please. Förstå att de inte vill ha demokrati i Irak, de vill ha en lydig diktator, inte en olydig som Saddam. De vill ha en shah som inte vill ha 50 % av sitt lands intäkter för olja som sin demokratiskt valde avbytare Mossadegh (så därför återinstallerade de shahen 1953 och den islamistiska revolutionen fick näring, bravo), en Pinochet, en Noriega, talibaner som lovar att släppa till opium och pipelines. De vill ha krig och revolutioner tills de har den spellevink vid makten som tjänar dem bäst och håller folket under kontroll.

Och kom nu inte dragandes med Schweiz som exempel på ett månkulturellt paradis, bara för att: Trots djupa klyftor mellan fransk, italiensk och tysk kultur (suck) så har de ändå lyckats bli ett litet bank-, ur- och ostvälde.

Men jag tror på demokrati och kapitalism. Det är bara det att jag vill se en friare kapitalism utan skatter och tullar, en större nationell frihetlig solidaritet och en hårdare stat som skyddar alla medborgares rätt till skydd mot våld, stölder och bedrägerier lika väl. Upplysta själar äter sig inte till döds, men det problemet kan inte lösas statligt, utan genom att intellektuella och konstnärer som jag tar sitt ansvar och blir skarpa och suggestiva upplysare. Kalla det gärna rationell liberal moral.

3:50 em  
Blogger LiberalKid said...

Jag tror inte på en mångkulturell demokrati. Och som jag tidigare nämnt är en kamp för demokrati idiotisk så länge folket inte vill ha demokratin.
Men det är möjligt att kriget mot Irak har skyddat USAs befolkning från terrorismens ondska.

9:10 em  

Skicka en kommentar

<< Home