Nationalism vs Kulturnissar
Nationalism betraktas som ondska av de flesta liberaler och socialister. Många liberaler ser nationalism som en form av kollektivism och socialister tycker inte att nationer och folk ska stå ivägen för klasskampen. Och i dagens politiskt korrekta värld hyllas multikulturismen och nationalismen nedvärderas och stämplas som nazism.
Jag har dock inget emot nationalism. Att vara stolt över sitt land, att vilja skydda sitt folk och bevara sitt lands traditioner är väl fint, så länge landet är något att vara stolt över och traditionerna värda att bevara.
Jag ogillar en hel del saker i Sverige och det som betraktas som det "svenska". Men det går inte att förneka att Sverige har fört med sig mycket goda saker till världen. Svenska folket har fört fram många enastående uppfinningar till världen, vårt kulturella arv är av hög klass och många skickliga affärsmän och företag har börjat sin bana i Sverige.
De så kallade "radikala" journalister som fisförnämnt knapprar ner sina politiskt korrekta fraser på kultur- och debattsidor och försöker misskreditera våra svenska traditioner och hellre glädja islamiska fundamentalister är förrädare mot västerlandet.
När en storartad kultur är hotad av terrorister som vill sprida sin tro med svärdet, som vill spränga folk i våra länder, som vill kasta in hela världen i ett mörker av barbari och tyranni, då måste vi ta upp kampen. Och ett gäng kulturnissar, pk-flummare och salongssocialister som vill stämpla islam som en "fredens religion", sverigedemokraterna som rasister och bush som en "idiot" begår ett intellektuellt förräderi och ger sitt stöd till barbariet.
Intellektuella har under 1900-talets gång om och om igen ställt sig på förtryckets sida. De hyllade Sovjet och Maos Kina. De lovprisade Pol Pot och Che Guevera. Idag vill de hellre prata om Bushs ondska än om Usama bin Ladins. De har inget emot att skrika av glädje när Pinochet dog, men när Fidel Castro svävar mellan liv och död då ska Statens-Vänster-Televison ha en jävla hyllningskväll. De verkar tro att rätten att inte bli kränkt trumfar yttrandefrihet. När påven håller ett tal om att islam är en våldsam religion och muslimernas svar är att spränga en nunna i luften, stämplar de påven som boven. När terrorgruppen Hamas blev valda i Palestina vill de att man skulle respektera demokratiskt valda, men när sverigedemokraterna fick ökat stöd i Sverige då skrek de förfärat på varenda tidningssida de har, i vartenda debattprogram de kontrollerar och gjorde allt för hjärntvätta befolkningen.
Samma mönster om och om igen.
Jag har dock inget emot nationalism. Att vara stolt över sitt land, att vilja skydda sitt folk och bevara sitt lands traditioner är väl fint, så länge landet är något att vara stolt över och traditionerna värda att bevara.
Jag ogillar en hel del saker i Sverige och det som betraktas som det "svenska". Men det går inte att förneka att Sverige har fört med sig mycket goda saker till världen. Svenska folket har fört fram många enastående uppfinningar till världen, vårt kulturella arv är av hög klass och många skickliga affärsmän och företag har börjat sin bana i Sverige.
De så kallade "radikala" journalister som fisförnämnt knapprar ner sina politiskt korrekta fraser på kultur- och debattsidor och försöker misskreditera våra svenska traditioner och hellre glädja islamiska fundamentalister är förrädare mot västerlandet.
När en storartad kultur är hotad av terrorister som vill sprida sin tro med svärdet, som vill spränga folk i våra länder, som vill kasta in hela världen i ett mörker av barbari och tyranni, då måste vi ta upp kampen. Och ett gäng kulturnissar, pk-flummare och salongssocialister som vill stämpla islam som en "fredens religion", sverigedemokraterna som rasister och bush som en "idiot" begår ett intellektuellt förräderi och ger sitt stöd till barbariet.
Intellektuella har under 1900-talets gång om och om igen ställt sig på förtryckets sida. De hyllade Sovjet och Maos Kina. De lovprisade Pol Pot och Che Guevera. Idag vill de hellre prata om Bushs ondska än om Usama bin Ladins. De har inget emot att skrika av glädje när Pinochet dog, men när Fidel Castro svävar mellan liv och död då ska Statens-Vänster-Televison ha en jävla hyllningskväll. De verkar tro att rätten att inte bli kränkt trumfar yttrandefrihet. När påven håller ett tal om att islam är en våldsam religion och muslimernas svar är att spränga en nunna i luften, stämplar de påven som boven. När terrorgruppen Hamas blev valda i Palestina vill de att man skulle respektera demokratiskt valda, men när sverigedemokraterna fick ökat stöd i Sverige då skrek de förfärat på varenda tidningssida de har, i vartenda debattprogram de kontrollerar och gjorde allt för hjärntvätta befolkningen.
Samma mönster om och om igen.
posted by LiberalKid at 5:42 em
5 Comments:
Slå över till min blogg, så får du läsa min syn på saken. Jag instämmer.
Hej,
Det är kul att se att du är aktiv och tycker till om mycket, även om jag inte så ofta håller med.
USA-hyllningar, islamhat och nationalism står inte så högt på min lista, fast det vet du säkert redan. Fast frihet gillar även jag. Jaja, blabla.
Jag har lite litteratur som du kanske skulle vara intresserad av att låna eller tom få, ifall du skulle finna den intressant. Det är inget direkt politiskt då jag jag själv skyr den politiska debatten, utan bara lite filosofi och några skönlitterära klassiker som ligger här och skräpar.
Jag tar med dom nästa gång jag åker till kiruna.
Ett litet råd bara, akta dig för ismer, man fastnar lätt i teorin och blir blind för den praktiska verkligheten.
Vi får samtala lite när vi syns, men ingen politisk debatt, sånt har jag slutat med, man står ju bara och sliter i varandras öron.
Ta det lugnt, fortsätt läsa, skriva och vara kreativ
/Kusin Oskar
Intressant. Tja, jag gillar ju både filosofi och bra skönlitteratur, så det passar nog fint.
Tack så mycket! = )
Det är alltid lika trevligt att läsa någons åsikter om de har lackat på det Svenska etablissemanget, dock kan jag tänka mig att liberaler lever ganska ensamt i norra Sverige?
Hursomhelst, det fiskulturella fenomenet du beskriver som rör journalister såväl som intelektuella är något uttalat svenskt och just därför hoppas jag att England någon dag skall invadera oss och snabba upp avsovjetifierieringen.
Nationalismen i dagens Sverige får mig faktiskt att vilja spy eftersom den tar sig uttryck i uttalanden som symptomatiskt bygger på myten som det fantastiska socialdemokratiska välfärdssamhället. Sverige är bra för att alla mår bara, sinnesjuka tvångssteriliseras, ingen vill jobba för skattesystemet har effektivt raderat incitamenten. Det är en mänsklig rättighet att resten av befolkningen skall betala din tågbiljett för att du väljer att bo på landet etc.
Sådär kan jag hålla på i många timmar,
poängen är att traditionerna som finns i dagens Sverige hos en stor del av befolkningen har vuxit fram under 1900-talets kollektiva svenska lobotomi, och tills dess att såret inte har läkts och traditionerna för vilka nationalismens uttryck grundas i finns väldigt lite att glädja sig över i dagens Sverige.
Tim, Gbg
Ja, det är sorgligt att förmyndarstaten har förstört så mycket av det ärorika som har funnits i Sveriges historia.
Sverige skulle må bra av en revolution och en ny konstituation som kan skydda individens rättigheter. Eller åtminstone att folk kan ta sitt förnuft till fånga och fundera lite på om staten ska kontrollera så mycket.
Liberalism i Kiruna är ungefär lika vanlig som värmen.
Skicka en kommentar
<< Home