Varning! Svammelinlägg som innehåller hån mot folkhemmet!

Som ni säkert märkt har inte uppdaterat min blogg särskilt mycket den senaste veckan eller så.
Det har såklart en hel del orsaker. Eller mest, en eller två...
Visserligen är presentationen av regeringen mycket viktig, men nyliberaler som kommenterar det är ungefär sextusen så det känns lite onödigt att jag också ska använda min värdefulla tid till något sådant.
Så, jag har inte riktigt märkt någon viktig nyhet jag har ett begär att kommentera och jag saknar dessutom både lust och ork att tänka ut något intressant och tankeväckande ämne inom politik. Så därför ska jag nu skriva ett inlägg om litteratur och efter det försöka tänka ut något politiskt. Jag funderar på en bloggpost jag kan kalla "mina politiska memoarer", men visst är det både pretentiöst och pompöst att författa något sådant vid åldern tretton år?
Men tillbaka till ämnet. Litteratur.
Jag har under mitt liv fastnat för en drog som är mer beroendeframkallande än kokain. En drog som kan uppmana till lika mycket psykisk sjukdom som marijuana. En drog som förstör samhällen lika mycket som crack.
Jag syftar såklart på böcker. (You didn't saw that coming, did you? And once again, I noticed that my english could be better...)
Böcker lockar fram nyfikenhet, föder klokhet och skapar både intelligens och kreativitet. Med andra ord: allt som socialdemokratin hatar. Vem behöver intellektuella i vårt fina folkhem? Eller vänta lite, intellektuella är också ett intelligent ord, därför ska vi kalla dem smartjönsar.
Intellek... jag menar smartjönsar är inte så uppskattade i Sverige. Till och börja med tjänar de ju pengar! Gud, vad egoistiskt och ondskefullt... Dessutom så ifrågasätter de vårt fina system i folkhemmet! Och de använder ironi för att driva med motståndarna! (Jag erkänner skyldig...)
Böcker är för mig något av det mest fantastiska mänskligheten skapat. Det är något vackert och underbart. Att det också är beroendeframkallande och hjälper den intelligens som i Sverige föraktas kan inte hjälpas. = )
Lystring nu! Här är min lista över böcker folk borde läsa för att få lite bildning, moral och viktigast av allt: förmågan att på något sätt kunna stå emot den vidriga ondskan som förpestar jorden! Puh, det var långt. Men nu, utan inbördes rangordning, ger jag er listan!
1. Härskarringen, av J.R.R Tolkien - Kanske något självklart och givet, men man måste börja någonstans.
2. Bibeln, av ett gäng forntida herrar - Är man ett fan av onda, äckliga, grymma och på många sätt helt omoraliska böcker är denna ett måste. Dessutom är det alltid bra att veta vad fienden tänker.
3. Romanerna om Skivvärlden, av Terry Pratchett - De humoristiska böckerna om Skivvärlden, skrivna med ett elegent språk är den absoluta toppen av eliten bland böckerna. Nuff said.
4. Odysseus och Iliaden, av Homeros - Klassikerna från det antika Grekland. Mer moraliska än Bibeln (inte för att det är mycket till bedrift) och visar prov på en mycket vackrare mytologi att bygga vår kultur på, än: Gud skickar alla som inte gillar Gud till helvetet, men Gud är ändå jättensäll.
5. Allting av Charles Dickens - Det viktorianska England har sin charm.
6. Harry Potterböckerna, av JK Rowling - Visst, visst dom är lite fjantiga i början och det är först i femman svart- och vittkänslan faller en aning. Men varje liberal måste väl älska kritiken mot ministeriet i femman och sexan?
7. Jag kan inte ge bort denna plats till en enda bok- eller bokserie. Det finns för många betydelsefulla verk och böcker. Sagan om Drakens återkomst, Dumskallarnas sammansvärjning, en hel del biografier... Så den här platsen får gå till enormt många böcker vars stjärna aldrig ska sluta lysa.

I mitt nästa inlägg i denna storvulna monolog jag kallar blogg ska jag nog skriva lite om de roliga och dramatiska tv-serier som nu krigar i tv-tablån. För likaväl som jag är bokberoende är jag också ett stor fan av enormt många tv-serier. Sjukhusserien Scrubs är min guide i livet.
Men efter det ska det bli politik, hoppas jag! Jag kanske till och med struntar i ett tv-serie inlägg och ger mig i kast med något annat. Mina politiska memoarer är kanske preteniöst och pompöst, men so what?