söndag, oktober 01, 2006

Krig... jag kommer aldrig på bra bloggtitlar.

Det finns två sidor av krig. Det finns brutalitet och grymhet, den vulgära ondska som gör att människor lider. Men inom krig finns också ära. Den vanliga, engelska soldat som förde frihetens fana till Tyskland. Nej, inte den vanliga. Den engelska soldat som offrar sitt liv för att vi ska leva i frihet är inte vanlig! Han är en hjälte.
Det finns en ära i många av de forna kulturernas krigare. De grekiska soldater som vid Marathon räddade grunden till hela vår västerländska kultur från perserna är värd all heder och respekt. Att möta sin fiende, svärd mot svärd, spjut mot spjut och aldrig, aldrig ge upp det är sådant som skyddar en nyliberal utopi från ondska.

Idag rider frihetens förkämpar ut för strid.
Idag ljuder stridshornen som kallar varje hedervärd människa till kamp.
Idag höjer vi våra svärd och visar att godhetens klinga aldrig kan brytas.
Idag dräper vi fötrycket och krossar tyranniets piska.

Jag drömmer inte om världen utan vapen. Jag drömmer om en värld där varje medborgare har vapen att försvara sig mot världens mörka, förtryckande krafter. En pistol, ett svärd, ett gevär är lika mycket frihetens redskap som förtryckets.
Mahatma Gandhis taktik är inget jag stödjer. Den fungerar endast mot personer som besitter en viss moral. Men mot den kalla, psykopatiska ondska som vissa så kallade människor företräder fungerar det inte. Då fungerar endast pistolkulan.
Krig är vidrigt. Krig är fruktansvärt. Krig förstör människors liv. Krig väcker ondska hos goda människor. Krig är motbjudande.
Men de hedervärdiga kämpar och krigare som försvarat all godhet genom historian är hjältar som uppväger allt sådant.
Det här är ett kort inlägg. Men håll till godo, för mitt nästa inlägg kommer bli långt... tror jag.

2 Comments:

Blogger Tobias Struck said...

Liberalkid. Jag slogs en del som barn. En dag när jag var ny i ett område (jag var nio) och passerade tre killar i min egen ålder. En var något äldre. Han ropade "rödluvan" eftersom jag hade en röd mössa. Han hånade mig och de andra hånskrattade. Jag gick fram till honom (gå alltid på ledaren) och frågade om han ville slåss. Han knuffade till mig. Jag satte foten bakom hans ena häl och knuffade. Sedan satte jag mig på honom. Jag frågade om jag fortfarande var rödluvan. "Nej", sa han. Jag sa: "Men du är ju ett litet svin, eller hur?" Han sa "Ja". Sedan gick jag hem. Han besvärade mig inte mer, tvärtom. Han spred istället ut att jag var enormt stark (för att inte framstå som svag själv, antar jag). Det gynnade min position.

Nej, jag menar inte att små barn skall tränas för strid, men det skulle inte skada att kunna välja en mer fysisk, kamporienterad inriktning tidigt i livet för en som skall bli soldat, polis eller gardist en dag.

Här är min dikt:

DE SKALL FÅ BETALA!

Ta drägget i nacken och släng ut dem på gatorna. Släng ut hustrumisshandlarna, barnmisshandlarna, våldtäktsmännen, pedofilerna, förtalarna och bedragarna på gatorna. Och kör dem till Arenan!

De skall få betala igen.

Töm deras fickor på växel och lägg i en skål. Klä av dem nakna så att alla får se vad de är värda på köttmarknaden.

Låt sedan tävlingarna börja. Låt de få roa oss med allehanda stafetter.
De som vinner får priset av de som förlorar: Långa heta kramar inför en skrattande publik.

Skeppa dem sedan til en ö, där de får lära sig att följa en rättvis egoism under hårda bud.

De skall betala. Men de skall inte komma undan sin framtid som medborgare.

11:43 em  
Blogger LiberalKid said...

En bra dikt, (jag tänkte säga fin, men det är inte riktigt vad den är : )
Och en mycket intressant historia.

7:04 em  

Skicka en kommentar

<< Home