Jobb, drömmar och allmän ilska

Denna blogg var tänkt att främst bli en plats där jag kunde slänga ur mina politiska funderingar på en sida som inte ens svenska staten skulle våga stänga ner.
Men detta inlägg som inleddes för ungefär en och en halv mening sedan blir främst ett inlägg där jag filosoferar om mitt framtida yrkesval och om ditt vidriga yrket politiker. Time to roll.

Som ni kanske kan gissa av, inte vet jag... varenda jävla bloggpost jag har gjort tycker jag politik är intressant. Men för den sakens skull vill jag inte bli delaktig i den politiska adel som sakta förpestar Sverige genom att öka sin egen makt.
Svensk politik är och förblir, en evig tävling som går ut på att vara så politiskt korrekt som möjligt, kasta ut sosseflosker och inte på något sätt kritisera det heliga folkhemmet!
Om man sedan skulle klara av den högst underliga valkampanj som handlar om att verka som en statens lydiga tjänare ska man sedan såklart vara statens lydiga tjänare.
De Heliga Reglerna om styrandet i Folkhemmet Sverige
1. Att med våld sno medborgarnas pengar är en rättvis, heroisk gärning!
2. Yttrandefrihet är trams!
3. USA är sämst! Israel är sämst!
4. Hamas är dock jättesnälla!
Rapport från Sosse-Vänster TV avslutad!
Den genomsnittliga svenska politikern är i dessa dagar en av sossestatens lydiga hantlangar som verkställer dess budord, utför dess gärningar och alltid lyder under Ledaren!
Så att bli en del av den förtryckande, våldsapparat Sveriges regering är, ingår inte i mina planer.

Sedan har vi ju det yrke som de flesta liberaler och andra högermänniskor ofta hyllar. Företagsledaren. Kapitalisten. You know what I'm talking about.
Visst, visst en företagsledare är som regel bättre än en politiker. De har i alla fall tjänat ihop pengar på egen hand, hjälper ekonomin och förbättrar mänsklighetens levnadsvillkor.
Men där finns det också, svagsinta människor som låter sin egoism gå från att vara sund till att vara en motbjudande kraft som förintar all heder och värdighet.
Men affärsmannen, oberoende om det är den hederliga pionjären eller den omoraliska människan som inte tvekar bryta lagens gränser, är inte vad jag vill bli.
Som affärsman kan man vara; duktig, intelligent och tjäna in sina egna pengar, men för mig saknas något viktigt. Det finns ingen konstnärlighet i det. All den bubblande kreativitet jag har får jag inget utlopp av i affärsvärlden. (Hmm... jag låter lite kaxig, men ingen har väl väntat sig att liberaler följer jantelagen?)

Jag hyser också respekt för den hederliga arbetaren. Människor som sliter hårt varje dag för att skaffa hem brödfödan. Arbetare som alldeles för ofta bedragits av socialistens smickrande ord och lockas till ett arbetarparti som beskattar låginkomsttagare hårdast av alla länder i världen.
Men jag tror inte jag har styrkan och uthålligheten för ett sådant yrke och arbetar hellre med mina tankar den händerna.

Affärsmän och arbetare är de som har byggt världen och politiker har försökt förstöra den. Dessa tre klassika yrken är något av grunden. Men det finns något extra.
Yrken där man ägnar sin tid åt att göra världen vackrare och med bländande historier, fantastisk musik eller målningar som visar sakers sanna natur. Yrken där allt handlar om kreativitet. Yrken där ens själs djupaste inre och ens främsta tankar avspeglas i arbeten.
Denna vackra, lockande kreativitet är sådant som jag vill syssla med.
Inte politikerns lömska trick, inte affärsmannens hederliga handel inte arbetarens strävsamma slit. Utan konstnärens försök mot en vacker tavla, författarens ihärdiga epos eller musikerns underbara sång som berättar om de djupaste känslor...