lördag, februari 17, 2007

Framtidens borgerlighet

Jag är en anhängare av Klassiskt Liberala Partiet. KLP är det enda parti i dagens Sverige som står upp för individens rättigheter och argumenterar för en fri ekonomi och fri social politik.
Jag tror ändå att KLP inte kommer ta sig in i riksdagen under de senaste 20-30 åren.
Riktig liberalism i Sverige har störst chans att få makt om det är ett välkänt och etablerat parti som står för den. Om centerpartiet kan följa med Mauds idéer och låta personer som Frederick Federley bli tongivande då skulle sann liberalism ha en chans.

Det är min förhoppningen att liberalism kommer få fotfäste i alla fall ett av de borgerliga partierna. Att se Federley som partiledare för centerpartiet om 20 år, argumenterande för platt skatt och privatiseringar skulle vara underbart.
För borgerligheten har inte mycket att vinna på att ha samma politik som vänsterkartellen, fast med en justering här och där.

Så ett liberalt parti med frihetliga idéer skulle vara något borgerligheten skulle tjäna på.
Dock finns det en annan rörelse den svenska högern borde satsa på. En rörelse som de flesta liberaler avfärdar som missnöjda sossar och de flesta i kultureliten stämplar som rasister.
Ja, jag pratar om sverigedemokratiska väljare och de arbetarsossar som har sådana åsikter.
Mona Sahlin kan mycket väl skrämma bort dem från socialdemokraterna av flera skäl.
1. Hon är starkt för invandring.
2. HTB-frågor är viktigt för henne.
3. Hon har haft samröre med muslimer som verkar vara anti-semiter.
4. Skandaler, skandaler och skandaler...
Mona Sahlin är en av de kulturradikala politiker som skulle kunna skriva ledare, men hon kan knappast alla arbetarsossar och missnöjda ungdomar att stanna kvar inom socialdemokraterna.

Istället kommer de vallfärda till det parti som utöver folkhemsnostalgi och vill begränsa invandringen. Ett parti som kan lägga fram ett sådant program, kryddat med en ekonomipolitik som kan locka till sig mittenväljare, kanske lite skattesänkningar och mera konservativa positioner i sociala frågor skulle kunna klättra in i riksdagen .
Jag tror att ett sådant parti kan bli något i Sverige så ovanligt som en folklig borgerlighet. En borgerlighet som står upp mot kulturetablissemanget och vågar vara politiskt inkorrekta.
Sveriges höger har under årens lopp haft en tendens att verka lite för fina i kanten, lite för mycket överklassaktiga. Ett parti som sverigedemokraterna kan ändra på det och sätta igång någon slags folklig högerkonservatism.
Nu betyder inte det att jag tycker att ett sådant parti nödvändigtvis skulle vara bra, men det skulle vara ett parti som kan bli framgångsrikt och en viktig pelare i kampen mot socialismen.

Utrikespolitiken då? Vilka idéer inom den ska tas upp i borgerligheten?
Utrikespolitik är utan tvekan ett kontroversiellt område. De flesta svenskar är emot Nato, kritiska till USA och inte särskilt positiva till EU. Men de stödjer knappast kramande av diktatur, stöd till terrorism och blodigt hat mot USA.
EU kan bli trumfkortet för ett folkligt högerparti. Det kan locka med sig folk som är skeptiska till EU och misstänksamma om invandring, som inte uppskattar feminism och inte gillar politisk korrekthet. Om sverigedemokraterna kan polera bort rasiststämpeln tillräckligt bra så att folk struntar i den, då har de plötsligt en stor väljargrupp.

Punkter som kriget mot terrorn, stöd av USA och Israel och kamp mot diktaturer världen över, kan bli något viktigt för svensk borgerlighet. Det finns redan nu bombhöger inom både moderaterna och fp, så stödet finns. Den gruppen brukar också vara EU-vänlig, socialt liberalt och för marknadsekonomi.

Nu kan det bli svårt att hålla samman en borgerlighet, där vissa är som socialdemokrater i ekonomiska frågor och andra som libertarianer. Där en del sätter tilltro till EU och andra ser på EU med misstro. Där en grupp invandrarkritiska och en annan vill ha fri invandring. Där en falang värderar traditioner och en annan frihet.
Men de kan alla förenas mot vänstern. En del för att eliten har blivit en kulturradikal klick med pk-åsikter, vissa för att vänstern bekämpar frihet, andra för att vänstern stödjer diktaturer.