Teknikens framtida underverk

Julen har tickat förbi lite för hastigt och en aning sorgset tänker jag att det är ett helt år kvar till nästa julafton. Men snart inleds det nya året 2007 och jag väntar spänt på hur det kommer te sig. Att skriva ett inlägg om vad som kommer hända under 2007 ska jag definitivt göra, men inte ikväll. Nu ska jag istället filosofera lite över framsteg och teknik.

Politiskt är jag nog riktigt pessimistisk. Jag har absolut ingen tro på att statens makt kommer att minska, att skatterna kommer sänkas, folket får riktig frihet och Sverige faktiskt börjar stå upp för frihet i omvärlden. Fast ur en vänstersynpunkt skulle sådana åsikter betraktas som optimistiska, men ingen kan väl tro att jag är vänstersinnad?
Men när det kommer till mänsklighetens framtid utanför politik är jag mycket mer optimistisk. Jag tror starkt på att mänskligheten har en skaparkraft och vilja inom sig som kan få folk att uppfinna nya saker, komma på lösningar på de problem vi stöter på, pressa utvecklingen framåt inom många områden etc.
Jag tror såklart inte att dessa nya idéer kommer uppstå i Sverige. Våra tekniska innovationer och framsteg upphörde efter andra världskriget. Men i länder som Japan, USA och Indien, där kan vi vänta oss saker.

Miljöhysteri är en av de grejer som pk-eliten tycker är den bästa uppfinningen sedan skivat bröd. Global uppvärmning, polerna kommer smälta, isbjörnarna dö ut och gud vet vad de egentligen tänker sig. Allt ska sopsorteras och ingen ska slösa på naturresurser, man ska sluta smutsa ner naturen och sätta straffskatter på allt som smutsar ner naturen.
Min åsikt om det? SÅ IN I HELVETE LÖJLIGT!!!
Jorden kommer inte gå under imorgon dumbom och naturen + nya uppfinningar kommer se till att den hålls vid liv så länge det behövs. Cappici?

By the way har jag börjat läsa Bob Dylans biografi. Hans politiska åsikter må vara dumma, men han verkar vara riktigt intelligent. Han är mer beläst på världens litterära klassiker och storslagna verk än hela svenska riksdan. Men det kan diskuteras om det är särskilt svårt.

Mina politiska memoarer

Den där titeln låter riktigt pretentiös. Pompös och bombastisk, också. Men den kanske är mest passande, vad vet jag.
Min politiska utveckling började egentligen några månader efter terrorattacken mot World Trade Center. Fast egentligen var jag inte särskilt politiskt kunnig, min främsta övertygelse gick ut på att USA var världens bästa land och var en storartad kraft som spred demokrati och frihet i värld. USA var i mina ögon en kapitalistisk marknadsekonomi som hade bekämpat det onda kommunistiska Sovjet tidigare. Därför blev jag övertygad kapitalist.

Mina politiska åsikter formades 2003 och handlade främst om utrikespolitik. Jag stödde invasionen av Irak, jag stödde attacken mot Afghanistan, jag var för kriget mot terrorn, jag ville att Sverige skulle gå med i Nato och så vidare.
Dessa åsikter blandat med min vurm för marknadsekonomin gjorde att jag såg mig själv som moderat. Jag var neokonservativ i utrikesfrågor, liberal i frågor som homosexualitet, aborter och religion och även om jag trodde starkt på marknadsekonomin stödde jag ändå idéer som socialbidrag, a-kassa och statlig sjukvård och skola men hade inget emot privata alternativ.

Jag började ett sökande efter politiska ideologier som jag kände mig hemma i. Nu vet jag att både liberalism och konservatism är mångfattecerade och jag har bättre kunskaper om skillnaden mellan paleo- och neokonservativ och den misstro mot staten som präglar libertarianismen. Men då märkte jag endast en skillnad mellan konservativa och liberaler och inom liberalerna, mellan nyliberaler och socialliberaler.
Många konservativa tyckte jag verkade som folk som ville tvinga på andra människor sin moral med staten.
Nyliberaler tyckte jag hade ett förakt mot fattiga och jag förstod inte hur de kunde vara emot t ex socialbidrag.
Jag kände mig hemma hos socialliberalerna på många punkter, men fortfarande var mitt USA-hyllande det viktigaste för mig och sådant verkade inte finnas hos de socialliberala försepråkare jag stötte på.
Att jag var så pro-USA gjorde att jag aldrig övervägde kommunism och socialism och jag tänkte alltid att jag var en övertygad kapitalism.

Mina åsikter om ideologier på den tiden var oroande enkla och det beror främst på att mina första politiska debatter utspelade sig på sidor som lunarstorm. Där var allt inordnat i höger-vänster. Den enda kritik mot Irakkriget kom från vänstern och några få socialliberaler och neokonservatism blandat med kristen fundamentalism blev var jag betraktade konservatismen som.
Ändå såg jag mig som konservativ. Jag vet faktiskt inte varför. Kanske var det för de personer som verkade mest för USA var konservativa. Kanske var det för att jag tyckte att nyliberaler var för extrema och socialliberaler för långt åt vänster.

Min världsbild på den tiden var ganska enkel och min politiska kunskap var ganska låg. Mina definationer av konservatism och liberalism var ibland felaktiga och förenklade.
För mig kändes också amerikansk politik mer intressant än svensk, jag fördjupade mig i amerikanska presidenter och försökte lära mig så mycket jag kunde. Under en tid tyckte jag att Reagans politik hade gynnat de rika och att Bill Clinton och JFK var USAs bästa presidenter någonsin.
Då såg jag mig som en demokrat i Clintons anda, som en person som ställde sig i mitten i amerikansk politik mellan fundamentalistiskt kristna republikaner och semi-sossar i demokraternas vänsterflygel.

Under de år jag varit intresserad av politik har jag lärt mig mer och mer och ändrat mina åsikter mer och mer. Jag har aldrig varit längre åt vänster än socialliberal och har alltid varit antikommunist. Annars har jag haft nästan vilka åsikter som helst förutom de åsikter jag stämplat som moralkonservativa dvs förbjuda abort, inte tillåta homosexuella äktenskap och dra in religion i politiken.

Men nu är en frihetsälskande libertarian som dock har blivit mer konservativ på senare tid. Förut skulle jag aldrig ens kommit på tanken att se vår västerländska kultur som något politiker skulle försvara. Jag tänkte liksom aldrig på saker som kulturer och kriget mot terrorismen handlade för mig bara om att sprida frihet och demokrati.
Nu handlar det för mig också om att försvara vår kultur.

Idag är jag mer politiskt inkorrekt än jag någonsin varit. Jag stödjer nyliberalismen/libertarianism/klassiska liberalismen/liberalkonservatismen Tobias Struck företräder : ) som vill ha en nattväktarstat. Samtidigt gillar jag vissa konservativa värderingar i samhällslivet så egentligen är jag både kulturkonservativ och libertarian.
Hur det nu går ihop.

Mitt moraliska manifest

Det är viktigt att få ett fritt samhälle, utan tvång och förtryck. Men för att ett sådant samhälle ska kunna bestå och fungera behövs det goda medborgare. Jag vill inte att staten ska tvinga på folk en viss moral, men jag vill att samhället ska kunna förmedla vissa värderingar till folk.
En av de högsta och finaste dygderna är civilkurage. Att människor ska våga stå emot förtryck och bekämpa ondskan var den än växer fram, det är hög moral.

En god civilisation måste hållas sammanlänkande med goda och hedervärda värderingar. Det behövs också en viss gemenskap bland folket, som kan vara uppbyggd på både gemensamma traditioner och idéer. Jag har inget emot att ha en symbolisk monark om det är vad som behövs för att få folk att känna samhörighet och hålla samman samhället. Men viktigast är att folket ska vara moraliska och välja frihet före förtryck, godhet före ondska...
De invandrare som kommer till vårt land och vill bli en del av vår kultur, vill få frihet och vill kämpa upp sig med hederliga medel är välkomna. Men de invandrare som vill bibelhålla traditioner som hedersmord och dylikt, som vill leva under en skäggig gubbes regler och som anser att västerlandet är omoraliskt har inget här att göra.

Jag förstår inte det stöd så många frihetliga människor ger till objektivismen. Den försvarar individens rättigheter visst, visst men är verkligen egoism så moraliskt högstående? Att bete sig egoistiskt är inte fel, men inte fan är det någon hög form av moral heller.
Att offra sitt liv för att ge andra människor frihet är i mina ögon gott och att objektivismen bara betecknar det som altruistiskt idioti får mig bara att sucka irriterat.
Objektivismen högaktar också det mänskliga förnuftet och på den punkten kan jag hålla med dem. Mänskligheten har under sin historia visat prov på enastående intelligens och fört utvecklingen framåt på ett storartat sätt. Sorgligt nog är det dock bara en minoritet av världens befolkning som faktiskt använder sitt förnuft och beter sig intelligent och moraliskt.

Vissa människor anser att barmhärtighet och förmågan att förlåta ondska är en dygd. HELL NO!
Den som känner så mycket barmhärtighet för en våldtäcksman så att man sänker straffet, visar då prov på ondska mot våldtäcktsoffret.

Andra människor hävdar att materialism är ett tecken på bristande moral. Svaret på det är: Men... NEJ!
Att köpa de saker och tjänster för att roa sig själv och göra sig själv lycklig är knappast omoraliskt. Jag är något av en hedonist och ser inte sökandet efter lyckan som moraliskt fel.
Att vilja klättra i livet framgångspyramid och få gott om pengar och status är inte heller fel. Sådana framåtanda är endast något positivt och de personer som går från djupaste fattigdom till rikedom i toppen, med hederliga medel är värda all beundran. Joakim von Anka är en av de bästa fiktiva personer som någonsin skapats.

En del liberaler förklarar liberalism med ren ekonomi och försöker visa hur liberalism gör ett land rikare. Det är förvisso sant, men det moraliska argumentet är för mig viktigare. Kapitalismens ekonomiska fördelar spelar stor roll, men det viktigaste är ändå att folk borde fatta att de får inte ta andra människors pengar för att fylla sina egna behov och att personer som JP Morgan och Andrew Carneige gjorde något bra.

Carneige är en riktigt intressant person, förresten. Hans familj flyttade till USA för att undkomma Irlands fattigdom och fjorton år gammal börja arbeta som bud vid telegrafen. När han var 35 år gammal tjänade han 50 o00 dollar om året, så mycket pengar tjänar inte ens genomsnittsamerikanen idag! År 1889 tjänade han 25 miljoner dollar om året.
Men jag började faktiskt inte snacka om honom för att skriva ner stora siffror. För det viktiga med honom var inte de pengar han tjänade, utan uppsatsen Gospel of the Wealth som han skrev. Där hävdade han att de rika hade ett moraliskt ansvar att utveckla samhället och hjälpa de fattiga.
På vissa sätt kan uttalandet om ett moraliskt ansvar få mig att känna otäcka vänstervibbar, men på det stora hela gillar jag hans idé.
Jag tycker det är omoraliskt att ta ifrån folk sina pengar men att de ska hjälpa samhället att utvecklas och försöka hjälpa även de fattiga tycker jag låter enastående bra. Jag är faktiskt mycket positivt inställd till välgörenhet, jag vill bara inte att staten ska betala för den med andra människors pengar.
Om ett nyliberalt samhälle ska fungera kommer det behövs välgörenhetsföreningar och annat som kan hjälpa till med skolor och sjukvård till folk som inte har råd. Det är varför jag är emot objektivismen.

Idag ska vi prata om våld. Trevligt, inte sant?

Det finns personer som aldrig tar till våld. Det finns personer som dyrkar våld. Och det finns personer som anser att våld är ett nödvändigt ont.
Jag tycker inte våld är gott eller ont, det kan användas i onda syften men om man skulle slå en sadistisk Gulagvakt sönder och samman, då skulle man göra något gott. För jag kan stolt säga att hämnd ibland är den sanna rättvisan. Om någon förnedrar och förstör andra människor är det inget fel att slå dem tills de krälar på marken och gnäller. Det är Rätt. Om någon mördar och våldtar folk förtjänar de att själva dö.

Det talas ofta om att hämnd skulle vara ondskefullt och fel, att man ska vända andra kinden mm.
SKITSNACK!
De monster som sjunkit så långt ner i ondskan att de inte längre är människor förtjänar att misshandlas till de spottar blod. En förälder som misshandlar sitt barn borde få samma behandling. De ondskefulla personer som torterar oskyldiga och krossar liv, borde själva sättas i sträckbänken.
Att hata onda är inte fel. Att misshandla onda är inte fel. Att söka hämnd mot de som förstört för en själv är inte fel.
I mina ögon är inte våld gott eller ont, det beror på vem man använder våldet mot. Är det mot en person som själv brukar plåga och förnedra andra människor, då är våldet så jävla rätt. Är det mot en oskyldig, är våldet fel.

Att vända andra kinden till, ger endast andra människor en till kind att slå på. Att bryta hand på den som slagit än gör att han/hon inte kommer slå goda människor igen.

Skolan är vänstervriden, svt är vänstervriden, samhällsklimatet är vänstervridet...

Låter titeln en aning pessimistisk?
Jag skulle säga att den är realistisk.
Jag menar, titta på Sverige idag! Svt har idag en tema-kväll som mest går ut på att hylla en diktator och förtryckare av frihet. Ni vet, gubben med skägg och tröttsamt långa tal som sitter på den lilla ö större delen av Vänsterpartiet tycker är riktigt gullig?
Skolan är i sin tur en tävlan i politisk korrekthet och åsiktsförtryck. När vi höll på med religioner i sexan sa en av lärarna; "man kan ju få intrycket av att islam är en krigisk religion, men en dokumentär jag sett visar att det främst är ett fredsbudskap..." och yada yada. I fyran eller femman, sa min dåvarande lärare; "I USA har de ett vidrigt, fruktansvärt straff: dödsstraff". Min nuvarande lärare i svenska och engelska har fällt uttalande mot privat sjukvård och att vår skattefinansierad sjukvård i Sverige ska vara mycket bättre. Skolan genomsyrs av en politisk korrekthet som kommer från både median och politikerna.
Och samhällskilmatet! Sverige präglas av USA-hat, stöd till ett högt skattetryck och i stort sett ingen debatt om ämnen som invandring. Se bara hur Sverigedemokraterna har frysts ut ur den politiska debatt!
Jag är oense om sverigedemokraterna om i stort sett alla deras idéer, MEN många i svenska befolkningen delar deras åsikter OCH sverigedemokraterna har satt fingret på ett problem. De flesta svenskar har fått indoktrinerat att aldrig rösta på sverigedemokraterna, men deras åsikter om invandring ligger nära sverigedemokraterna. Och sverigedemokraternas ekonomiska politik är ungefär som sossarnas, men kulturellt är de konservativa.
Men det här inlägget ska inte handla om sverigedemokraterna.

Den här bloggposten är bara ett sorgset påpekande om att Sverige är ett land präglat av idioti, som hotas av islamister som politikerna vill ha en dialog med! Ha! Försök ha en dialog med turbanbärande galningar som vill krossa vår civilisation.
Kampen mot terrorismen är vår tids viktigaste fråga i mina ögon och det är därför så många av mina inlägg leder dit. Min nästa bloggpost kommer förmodligen handla om det också.