torsdag, oktober 19, 2006

Fiender på alla sidor...

Genom historien har tvånget för det mesta övervunnit friheten, dumheten besegrat intelligens och ondskan gett godheten en nådastöt.
De röster av förnuft och godhet som ibland hörts i världen har alltid bekämpats.
Sokrates avrättades i Aten, efter ett demokratiskt beslut! Man röstade fram att hans åsikter var farliga! De människor som faktiskt använde intelligens och ifrågasatte den katolska kyrkan i Spanien, torterades av Inkvisitionen. När Churchill varnade världen om Hitlers ondska, var det han som besrkevs som en krigshetsare! I Sveriges media kritiseras USA gång på gång, men när var senaste gången man hörde kritik av den fundamentalistiska gren av Islam som vill förinta vår storlsagna västerländska kultur?
Det mest sorgliga över allt det är att de flesta människor verkar tycka exakt så. De tänker aldrig efter, de kommer aldrig fram till egna slutsatser de bara hör vad som är politiskt korrekta genom svenska politiker och tidningar och följer sedan det blint. Genomsnittsvensson är så fastklämd i sin trångsynta syn på världen att han/hon aldrig tycks tänka över sina åsikter. De står bara där som en tyst majoritet och låter jordens ondska fortgå och verkar inte ens bry sig. De är som hundar som lärt sig upprepa vissa fraser som det politiska etablissemanget godkänner. Vissa av dessa fraser är riktiga, men det är inte det som är det viktiga. Det viktiga är att dessa inlärda fraser inte är något de kommit fram till. Det är något de lärt sig!
Vilket hån mot det mänskliga förnuftet...

Denna tysta majoritet röstar fram en ny politiker då och då. Någon som har ett annat namn och ser lite annorlunda ut, men ändå bara framför STATENS heliga budord. Under dem växer staten större och större och som en fet spindel väver den in hela samhället i sitt nät av ondska.
Den begränsar vår rätt till att tycka vad vi vill, tro på vad vill, göra vad vi vill och binder oss i sina trådar av korruption och moralisk kollaps.
Staten är inget att vara stolt över.
Men de delar av vårt samhälle som fortfarande visar på rester av den fantastiska kultur grekerna och romarna skapade åt oss, är något att känna sann stolthet över. De lämningar av den klassiska liberalismen som ännu inte sopats bort är något att hylla. Den handel och kapitalism som fört oss mot mer välstånd är något att uppskatta. De hjältar som skyddat allt detta är några att applådera åt.
Men inte ens denna kultur, inte ens denna storslagan uppvisning av mänsklighet intelligens, inte ens dessa fantastiska underverk är ohotade. För idagens värld kan den krossas både av terrorism och de stater som vill skydda oss mot terrorismen.
På ena sidan har den gren av islam som vill utrota vår kultur, sätta slöjor på kvinnor, begränsa det mänskliga tänkandet och skapa den världsliga teokrati de hyllar med en fanatisk styrka.
På andra sidan har vi de politiker som tycker inskränkningar av vår frihet ska skydda vår frihet mot terroristerna.
Ingen av dessa sidor är moraliska och ingen av dessa sidor skall stödjas. För varje frihetsälskande människa har endast ett val. Stå emot fötrycket som frihetens fanbärare och låt inte ondskan krossa den. Vi har ärvt delar av den frihet Thomas Jefferson, Winston Churchill m.fl kämpat för, men frihet kan aldrig ärvas helt. Den måste återvinnas generation efter generation och jag vill inte vara den som dömer mina barnbarn till ett evigt slaveri. Det vägrar jag.

onsdag, oktober 18, 2006

Hur man vinner val

I de förmyndarstater, som breder sig ut som kackerlackor över varje minsta vrå av jordklotet finns det bara några få sätta att vinna demokratiska val. Jordens befolkning är sorgligt nog antingen stor idioter eller med i tävling "Vem kan rösta fram sämsta politikern?". Jag gissar nog på det förra.
Dessa sätt att vinna val (dvs 51 procent av pöbelns godkännande) används i stort sett hela tiden och handlar mest om klyschor, strategi och en förmåga att ljuga bra.

1. Först har vi rasister-i-förklädnad-sättet. Det är sällan den vinner val, men den har en förmåga att chocka etablissemanget i tider av problem. För i tider av misär och fattigdom har rasister en viss förmåga att tja... få folk att bli helt hatiska mot någon sorts inbillade fiende. För det mesta invandrare. Att den tekniken faktiskt gav Hitler valvinst i Tyskland och förde Bert och Ian (aka Grodan och Greven) i Sverige till riksdan visar bara ännu en gång att störra delen av befolkningen inte har kompetens att rösta.
2. Annars har vi något som mest går i Sverige och andra länder som balanserar på gränsen mellan kapitalism och socialism. Den taktiken går ut på att ge fackföreningar massor med makt, frenetiskt upprepa ordet solidaritet och låtsats vara ett arbetarparti trots att ledarna mest är pampar med dålig moral.
Att folk går på den här strategin handlar faktiskt inte om bristande kompetens utan på indoktrinering från skolan, medierna och staten. För hur mycket folk än är oense med sossarna så går de ändå vart fjärde år och röstar på dom med skäl: "man ska ju tänka på de fattiga..." eller "jag har alltid röstat på sossarna...". Ehhm, så på vilket sätt hjälper det de fattiga att sosseadeln använder skattepengar till lyxmiddagar och genusforskning? Hör och häpna, kanske är det så att ett arbete är bättre för fattiga än bidrag? Men sådana folkhemsförrädiska tankar ska vi inte ha!
Så, åtminstone svenskar har en tendens att rösta fram slattehöjande despoter.
3. Nästa taktik är något som aldrig skulle funka i Sverige men såklart alltid plockar hem stöd i det stora landet söder om Kanada med president, atombomber och bra tv-serier. Med andra ord: USA!
Denna teknik verkar mest handla om att man så ofta som möjligt ska säga att man ska sänka skatterna och stoppa byråkratin i Washington. Sånt är bra såklart, men hur många som säger det gör så? Sedan ska man också vara tough on crime, mer poliser, strängare straff... Det smått ironiska är att de som säger sånt vill att staten ska få hur mycket resurser som helst till polisen och militär, men i allt annat ska det skäras ner. Men sen när behöver man vara konsekvent för att innehava titeln politiker?
Så den amerikanska befolkningen verkar, på samma sätt som den svenska, ha ungefär lika mycket kunskaper om politik som den genomsnittliga åsnan. Eller vänta lite, det där var förnedrande mot åsnan, så dumma är ju trots allt inte åsnor.
4. När vi nu når vår sista kategori, träder vi in i den äckliga, hycklande så kallade moralism som idag har alldeles för många anhängare. Det samlar inte så många röster, men jag kan lova er att den har sina anhängare. Dess anhängare är mest äldre människor, men också vissa föräldrar som helt enkelt förfasas över vissa saker i vårt samhälle. Jag har sammanställt en lista på saker de brukar kritisera.
1. Tv-spelsvåld
2. Bristen på solidaritet i samhället
3. Sexualiseringen av samhället
4. Alkohol och droger
Folk får såklart tycka att allt det där är jättedåligt, men även om man tycker tv-spelsvåld är ondska och uppmanar barn till att mörda, så har man ingen rätt att tvinga andra att inte spela ett blodigt tv-spel. Tycker du att marijuana är fel, visst visst... Men inte kan DU bestämma att någon annan inte får röka marijuana? Eller är DU så förnuftig och moralisk att du har rätt att bestämma över andra vad de ska göra?
Att tvinga folk att följa sina egna regler är inte moral. Det är den sortens förtryckande kraft som är en av huvudgrenarna i den Bottenlösa Ondskans Väg (TM). Och till alla människor som vill tvinga andra att följa sin moral om droger, sex eller vafan som helst säger jag: ALLA GÖR VAD DE VILL MED SITT LIV SÅ LÄNGE DE INTE SKADAR NÅGON ANNAN!
Så länge de är frivilligt får folk ha sex med vem de vill, ha affärer med vem de vill, ta vilka droger de vill, äta så mycket socker de vill, göra farliga sporter om de vill etc.
Det är väl bara sunt förnuft?

söndag, oktober 08, 2006

Varning! Svammelinlägg som innehåller hån mot folkhemmet!

Som ni säkert märkt har inte uppdaterat min blogg särskilt mycket den senaste veckan eller så.
Det har såklart en hel del orsaker. Eller mest, en eller två...
Visserligen är presentationen av regeringen mycket viktig, men nyliberaler som kommenterar det är ungefär sextusen så det känns lite onödigt att jag också ska använda min värdefulla tid till något sådant.
Så, jag har inte riktigt märkt någon viktig nyhet jag har ett begär att kommentera och jag saknar dessutom både lust och ork att tänka ut något intressant och tankeväckande ämne inom politik. Så därför ska jag nu skriva ett inlägg om litteratur och efter det försöka tänka ut något politiskt. Jag funderar på en bloggpost jag kan kalla "mina politiska memoarer", men visst är det både pretentiöst och pompöst att författa något sådant vid åldern tretton år?
Men tillbaka till ämnet. Litteratur.
Jag har under mitt liv fastnat för en drog som är mer beroendeframkallande än kokain. En drog som kan uppmana till lika mycket psykisk sjukdom som marijuana. En drog som förstör samhällen lika mycket som crack.
Jag syftar såklart på böcker. (You didn't saw that coming, did you? And once again, I noticed that my english could be better...)
Böcker lockar fram nyfikenhet, föder klokhet och skapar både intelligens och kreativitet. Med andra ord: allt som socialdemokratin hatar. Vem behöver intellektuella i vårt fina folkhem? Eller vänta lite, intellektuella är också ett intelligent ord, därför ska vi kalla dem smartjönsar.
Intellek... jag menar smartjönsar är inte så uppskattade i Sverige. Till och börja med tjänar de ju pengar! Gud, vad egoistiskt och ondskefullt... Dessutom så ifrågasätter de vårt fina system i folkhemmet! Och de använder ironi för att driva med motståndarna! (Jag erkänner skyldig...)
Böcker är för mig något av det mest fantastiska mänskligheten skapat. Det är något vackert och underbart. Att det också är beroendeframkallande och hjälper den intelligens som i Sverige föraktas kan inte hjälpas. = )
Lystring nu! Här är min lista över böcker folk borde läsa för att få lite bildning, moral och viktigast av allt: förmågan att på något sätt kunna stå emot den vidriga ondskan som förpestar jorden! Puh, det var långt. Men nu, utan inbördes rangordning, ger jag er listan!
1. Härskarringen, av J.R.R Tolkien - Kanske något självklart och givet, men man måste börja någonstans.
2. Bibeln, av ett gäng forntida herrar - Är man ett fan av onda, äckliga, grymma och på många sätt helt omoraliska böcker är denna ett måste. Dessutom är det alltid bra att veta vad fienden tänker.
3. Romanerna om Skivvärlden, av Terry Pratchett - De humoristiska böckerna om Skivvärlden, skrivna med ett elegent språk är den absoluta toppen av eliten bland böckerna. Nuff said.
4. Odysseus och Iliaden, av Homeros - Klassikerna från det antika Grekland. Mer moraliska än Bibeln (inte för att det är mycket till bedrift) och visar prov på en mycket vackrare mytologi att bygga vår kultur på, än: Gud skickar alla som inte gillar Gud till helvetet, men Gud är ändå jättensäll.
5. Allting av Charles Dickens - Det viktorianska England har sin charm.
6. Harry Potterböckerna, av JK Rowling - Visst, visst dom är lite fjantiga i början och det är först i femman svart- och vittkänslan faller en aning. Men varje liberal måste väl älska kritiken mot ministeriet i femman och sexan?
7. Jag kan inte ge bort denna plats till en enda bok- eller bokserie. Det finns för många betydelsefulla verk och böcker. Sagan om Drakens återkomst, Dumskallarnas sammansvärjning, en hel del biografier... Så den här platsen får gå till enormt många böcker vars stjärna aldrig ska sluta lysa.

I mitt nästa inlägg i denna storvulna monolog jag kallar blogg ska jag nog skriva lite om de roliga och dramatiska tv-serier som nu krigar i tv-tablån. För likaväl som jag är bokberoende är jag också ett stor fan av enormt många tv-serier. Sjukhusserien Scrubs är min guide i livet.
Men efter det ska det bli politik, hoppas jag! Jag kanske till och med struntar i ett tv-serie inlägg och ger mig i kast med något annat. Mina politiska memoarer är kanske preteniöst och pompöst, men so what?

söndag, oktober 01, 2006

Krig... jag kommer aldrig på bra bloggtitlar.

Det finns två sidor av krig. Det finns brutalitet och grymhet, den vulgära ondska som gör att människor lider. Men inom krig finns också ära. Den vanliga, engelska soldat som förde frihetens fana till Tyskland. Nej, inte den vanliga. Den engelska soldat som offrar sitt liv för att vi ska leva i frihet är inte vanlig! Han är en hjälte.
Det finns en ära i många av de forna kulturernas krigare. De grekiska soldater som vid Marathon räddade grunden till hela vår västerländska kultur från perserna är värd all heder och respekt. Att möta sin fiende, svärd mot svärd, spjut mot spjut och aldrig, aldrig ge upp det är sådant som skyddar en nyliberal utopi från ondska.

Idag rider frihetens förkämpar ut för strid.
Idag ljuder stridshornen som kallar varje hedervärd människa till kamp.
Idag höjer vi våra svärd och visar att godhetens klinga aldrig kan brytas.
Idag dräper vi fötrycket och krossar tyranniets piska.

Jag drömmer inte om världen utan vapen. Jag drömmer om en värld där varje medborgare har vapen att försvara sig mot världens mörka, förtryckande krafter. En pistol, ett svärd, ett gevär är lika mycket frihetens redskap som förtryckets.
Mahatma Gandhis taktik är inget jag stödjer. Den fungerar endast mot personer som besitter en viss moral. Men mot den kalla, psykopatiska ondska som vissa så kallade människor företräder fungerar det inte. Då fungerar endast pistolkulan.
Krig är vidrigt. Krig är fruktansvärt. Krig förstör människors liv. Krig väcker ondska hos goda människor. Krig är motbjudande.
Men de hedervärdiga kämpar och krigare som försvarat all godhet genom historian är hjältar som uppväger allt sådant.
Det här är ett kort inlägg. Men håll till godo, för mitt nästa inlägg kommer bli långt... tror jag.

Bloggtorka

För tillfället har jag en enorm brist på idéer om vad jag ska blogga om. Jag har övervägt poster om; vilket land man borde flytta till, psykologi (i mitt fall personlighetsstörningar för endast där har jag några viktiga psykologikunskaper), krigarens roll i samhället mm.
Men inget känns riktigt, rätt!
Så därför, kära läsare (tre-fyra personer) frågar jag nu ödmjukt om förslag till vad mitt nästa inlägg ska handla om. Och om inget svar anländer till mig, så tar jag och skriver lite om krigarens roll i samhället, militär i allmänhet blandat med den nonsens jag gillar så mycket.
Så för att undkomma en så underlig bloggpost borde ni komma med förslag!