Är jag... konservativ?
Etiketter känns lite meningslöst. Känns lite irriterande att jag har valt "LiberalKid" som bloggarnamn, eftersom ju mer jag glider ifrån vissa liberala principer desto mindre passande känns namnet.
När jag kallar mig klassiskt liberal måste jag alltid lägga till ett men: "jag är klassikt liberal, men jag stödjer en gemensam värdegrund bland folket. Jag är klassiskt liberal, men jag stödjer en utrikespolitik som ska skydda oss från terrorism. Jag är klassiskt liberal, men jag är mycket kritisk till mångkultur och invandringen från Mellanöstern."
Det finns etikett som jag har funderat på, som jag inte har hört användas, är frihetlig konservativ, vilket i min mening ska betyda att jag stödjer en mycket fri politik även på det sociala områden, men samtidigt är jag positiv till västerländska traditioner och värderingar och vill bevara dessa.
Jag anser exempelvis att staten inte har någon rätt att ta folks egendom för att hjälpa fattiga, men jag tycker också att människor borde ta ett visst ansvar och hjälpa fattiga.
Kanske är min dragning åt det konservativa, bara en naturlig följd av min konservativa privatmoral. Att jag ser kampen mot radikal islam som vår tids viktigaste fråga gör att jag känner mer och mer samhörighet med de konservativa som kan försvara vår kultur och försvara en restriktiv invandringspolitik, än liberaler som har vänt ryggen till verkligheten.
Ska jag som Tobias Struck kalla mig liberal nationalist? I och försäg har vi samma åsikter om invandring och delar en grundläggande liberal syn blandad med folklig solidaritet, men vår åsikter om utrikespolitik är helt olika.
Jag tror inte att striden mellan högern och vänstern kommer ha ekonomin som utgångspunkt i framtiden, socialismen är på väg bort. Det kommer handla om värderingar och kultur. Gemensam värdegrund eller mångkultur? Moralisk absolutism mot moralisk relativism? Traditioner mot förändringar?
Jag anser att folk har den heliga rätten att göra vafan de vill så länge de inte muckar gräl med någon annan och de får såklart bete sig hur egoistiska som helst. Men jag instämmer inte i objektivisternas och många liberalers lovsång av egoism.
Självuppoffring för något högre är ibland ädelt och vi borde uppskatta de människor som är villiga att riskera sina liv i frihetens tjänst.
Med frihet kommer ansvar. Med rättigheter kommer skyldigheter. Vår frihet härstammar från vårt kulturella arv. Våra rättigheter kommer från vår filosofi. För att försvara dem båda behöver vi ansvar och skyldigheter.
Jag antar att det är min grundsyn.
Inte fan vet jag helt enkelt. Liberal eller konservativ, i vilket fall som helst är jag radikalhöger och är därför klassad som extremist om man jämför med riksdagspartierna, men samtidigt får jag lyfta lite på hatten åt alliansen och arbeta för en mer borgerlig samhällssyn (märker ni att jag inte säger frihetlig samhällssyn?).
När jag kallar mig klassiskt liberal måste jag alltid lägga till ett men: "jag är klassikt liberal, men jag stödjer en gemensam värdegrund bland folket. Jag är klassiskt liberal, men jag stödjer en utrikespolitik som ska skydda oss från terrorism. Jag är klassiskt liberal, men jag är mycket kritisk till mångkultur och invandringen från Mellanöstern."
Det finns etikett som jag har funderat på, som jag inte har hört användas, är frihetlig konservativ, vilket i min mening ska betyda att jag stödjer en mycket fri politik även på det sociala områden, men samtidigt är jag positiv till västerländska traditioner och värderingar och vill bevara dessa.
Jag anser exempelvis att staten inte har någon rätt att ta folks egendom för att hjälpa fattiga, men jag tycker också att människor borde ta ett visst ansvar och hjälpa fattiga.
Kanske är min dragning åt det konservativa, bara en naturlig följd av min konservativa privatmoral. Att jag ser kampen mot radikal islam som vår tids viktigaste fråga gör att jag känner mer och mer samhörighet med de konservativa som kan försvara vår kultur och försvara en restriktiv invandringspolitik, än liberaler som har vänt ryggen till verkligheten.
Ska jag som Tobias Struck kalla mig liberal nationalist? I och försäg har vi samma åsikter om invandring och delar en grundläggande liberal syn blandad med folklig solidaritet, men vår åsikter om utrikespolitik är helt olika.
Jag tror inte att striden mellan högern och vänstern kommer ha ekonomin som utgångspunkt i framtiden, socialismen är på väg bort. Det kommer handla om värderingar och kultur. Gemensam värdegrund eller mångkultur? Moralisk absolutism mot moralisk relativism? Traditioner mot förändringar?
Jag anser att folk har den heliga rätten att göra vafan de vill så länge de inte muckar gräl med någon annan och de får såklart bete sig hur egoistiska som helst. Men jag instämmer inte i objektivisternas och många liberalers lovsång av egoism.
Självuppoffring för något högre är ibland ädelt och vi borde uppskatta de människor som är villiga att riskera sina liv i frihetens tjänst.
Med frihet kommer ansvar. Med rättigheter kommer skyldigheter. Vår frihet härstammar från vårt kulturella arv. Våra rättigheter kommer från vår filosofi. För att försvara dem båda behöver vi ansvar och skyldigheter.
Jag antar att det är min grundsyn.
Inte fan vet jag helt enkelt. Liberal eller konservativ, i vilket fall som helst är jag radikalhöger och är därför klassad som extremist om man jämför med riksdagspartierna, men samtidigt får jag lyfta lite på hatten åt alliansen och arbeta för en mer borgerlig samhällssyn (märker ni att jag inte säger frihetlig samhällssyn?).
posted by LiberalKid at 8:34 em
18 Comments:
kid. Grunna litet på detta: Om du inte anser att jag skall få slå dig på käften och ta ditt godis för att att du är 13 och jag är 32, hur kan du då försvara amerikansk "utrikespolitik"? Tro inte att jag vill vara eftergiven för islamistisk aggression, jag tror bara inte på att det var från Irak den kom, utan att Bush-regimen hade andra skäl än war on terror för att ockupera det landet...
Och vad är dina åsikter om anfall mot arabländer för att stoppa förtryck (host, allihopa), kärnvapnentillverkning (host, Iran), sponsring av terrorism (host Saudiarabien) eller liknande?
Att försvara oss mot terrorismen är mycket viktigt.
Kanske hade Bush oljan i sina tankar när han anföll Irak, men det är inget argument mot andra krig för att försvara vår frihet.
Kid. Kanske överväger även Bush oljan när han går hand i hand (bokstavligt) med den saudiske kronprinsen? Och när fick du för dig att USA anfaller varenda regim som förtrycker sitt (ibland alltför villiga) folk? Vad gäller att anfalla regimer som förtrycker sina folk, så undrar jag om du anser att Japan skall anfalla Sverige, om de anser att vår regering förtrycker samer. Nej, länder skall inte anfalla varandra av sådana skäl. FN skall rädda folk från etnisk rensning, mer klarar de ändå inte av. Sponsring av terrorism? Som om inte USA har sponsrat terrorism. Vad sägs om Contras i Nicaragua? Men visst, regimer som sponsrar terrorism skall tas i övervägande att anfalla. Och Iran skall inte heller sparas om de hotar att anfalla ett annat land med kärnvapen. Dock tycker jag att det finns andra vägar att gå med Iran, än så länge: De har en levande opposition och en exilriksdag. Det borde gå att stödja en intern uppgörelse.
Bara förtryck är inget som gör att man kan anfalla ett land, men det kan vara ett bland många skäl.
Jag tycker inte USA har något moraliskt ansvar alls att anfalla förryckande regimer, men de borde skydda sitt folk mot terrorism (vilket de gör) och andra yttre hot.
Nej, sann konservatism är mer än det du skriver där. Sann konservatism är ett speciellt sätt att se på historien, samhället och människan. Jag tycker du är en liberal nationalist eller en pragmatisk libertarian.
Om du tycker det jag skrev är förvirrande så betänk att det finns väldigt få sanna konservativa i dagens Europa. De må kallas sig det, men de är neo-cons dvs inte alls konservativa.
wilhelm: Du kan ha rätt i det du säger. Neocons har egentligen en liberal världssyn och anser att frihet är något alla ska ha och att det ska spridas över hela världen.
Traditionellt konservativa borde snarare se att möjligheten att införa liberal demokrati i vissa kulturer har liten chans att lyckas.
Vilket iofs är något även jag har börjat funderat på, men i många klassiska konservativa-liberalfrågor som abort och homosexualitet, är jag helt klart liberal.
KID. Neo-cons vet att det inte går att "ge demokrati" till länder. De anser bara att det är mer realistiskt för västerlandets bevarande att inrätta regimer i arabvärlden, som västvärlden kan samarbeta med, dvs. regimer som inte har för höga krav.
Angående den konservativa "synen på människan", är den samma hos både konservativa och neo-cons, men detta undslipps naturligtvis inte i propagandan: De anser båda att det är den starkes rätt som gäller, att mer intelligenta skall ha företräde framför mindre intelligenta, att folk som inte kan försörja sig skall hjälpas med frivillig välgörenhet etc. På många sätt håller jag med, men de konservativa har fastnat i ett ensidigt tänk om att de högre klasserna avlar bättre barn och att vita är bättre än andra.
Jag kan inte säga vad som försigår i neokonservativas hjärnor, men jag anser att många av de intellektuella bakom neokonservatismen har ett ärligt evangemang för en demokratisering av världen.
Politiker brukar för det mesta vara villiga att kasta ideologi överbord, så jag kan inte svara särskilt säker när det kommer till politiker som beskrivs som neokonservativa.
Johan.... ORKA!!!
Hey Kid...vet inte om du har läst denna men gör det annars...http://www.theobjectivestandard.com/issues/2006-spring/just-war-theory.asp
Jag läste det nu.
Jag håller helt klart med och tycker det var en mycket bra och väl skriven text.
Helt klart något USAs presidenter borde följa.
Fixa privatmoral, stöd fri invandring med en generös lista på brott som grund för utvisning medels fot i röv och sluta babbla om att vår kultur måste skyddas. Jag menar, den är bäst och överlever själv, det är bara det att vi (och då inkluderar jag större delen av västlandet) måste se till att sluta begå kulturellt självmord genom att hela tiden sponsra drägg. Det vi måste uppnå är alltså ett liberalt samhälle som inte ginnar varken halleluja-terrorister (aka svenska kyrkan), getknullare eller galna asiater (även om jag är lite småkär i galna asiater).
Möjligt att det kan fungera. Men då behöver vi ändå en aggressiv utrikespolitik. Islamismen måste stoppas militärt.
Tjenna! Om jag förstår det hela rätt så är du inte alls i behov av en ny ideologi utan den gamla hederliga liberalkonservatiosmen värkar vara det du är inne på. Marknadsliberal och värdekonservativ är grunderna till liberalkonservatiosmen men sen kan man blanda konservativt och liberalt ganskna bra. Ett bra exempel på hur liberalkonservatiosmen kan arta sig tyvker jag man kan se i de "nya" MUFarna som har lämnat en hel del av nyliberalismen bakom sig.
Mvh//
Mattias
Varför inte?
Om man blandar mellan liberalism och konservatism har man stor frihet och behöver inte vara bokstavstrogen någon ideologi, samtidigt som det signalerar att jag är tydligt höger.
Precis det är bara att gå med i MUF vet du :P
1. MUF har knappt någon lokalavdelning här.
2. Känns tveksamt att stödja ett parti som i nuläget mest förespråkar vänsterpolitik och är minst lika politiskt korrekta som alla andra.
Skicka en kommentar
<< Home