Antiamerikanism - denna träsklära

Idag kunde man i NSD läsa en insändare som slutade med orden: "Jag utgår ifrån att Säpo har koll på denna hänsynslösa regims anhängare i Sverige". Vilket land var det som avsågs tror ni? Kina, kanske? Iran? Kuba? Ryssland? Nej, som vanligt var det USAs fel.
Det måste vara något slags tema i Sverige. Skyll allt på USA. Kommunister kan tolereras, islamister välkomnas i mångkulturens anda, antisemiter kan maskera sig som Israelkritiker men du får ett riktigt helvete om du gillar USA.

Kritiken mot USA får ibland sjuka propotioner. Jag kommer ihåg min fd lärare som hävdade att USA försökte hjälpa de vita mer än de svarta efter Katrina. Vissa människor går så långt i sin Bush-bashing att det är löjligt. "Han är en idiot. Han är en sjuk idiot. Han är ondskefull. Han styrs av rika judar och multinationella företag som gör allt de kan för att bevaka sina intressen och förtrycka arbetarklassen och går i krig mot länder bara för att få olja och..." Puh, vad långt!

På den gamla goda tiden när socialdemokratins Jesus/Palme var vid makten handlade kritiken mot USA om Vietnamnkriget. Olof Palme hade inget emot att demonstrera med en nordvietnamnesisk kommunistambassadör, att käka middag med terroristen Yassir Arafat och att hylla Fidel Castro framför Kubas befolkning - men han gillade inte att demokratin USA bekämpade kommunismen.
Det svenska synsättet var att Sovjet och USA var lika goda kålsupare. Palme himself sa "vi bedriver inte antisovjetism". Nej, ondskefulla diktaturer ska de tigas om, men demokratier som USA ska bekämpas!

Att kritisera USA, att håna dess presidenter, att välja FNs diktaturfjäskande klubb för ett evangemang för frihet, det är den svenska vägen. Och det får mig att må illa.