Den västerländska kulturen

Jag pratar mycket om den västerländska civilisationen och varför den måste skyddas, and so on. Nu ska jag definera vad den västerländska kulturen egentligen är. De viktigaste elementen i vår västerländska civilisation är följande.
1. En tro på framsteg och utveckling, som inte låter sig hindras av dåliga traditioner. Många tekniska innovationer och framsteg inom konst, musik, vetenskap och ekonomi har kommit från västerlandet.
2. En tro och vilja att skydda mänskliga rättigheter. De har i väst respekteras mycket mer än i många andra kulturer.
3. Förväntan av personligt ansvarstagande och att man borde ta hand om sig själv.
4. Respekt för grundläggande friheter som inte får inskränkas.
5. Motstånd mot att valda representanter inte får utnyttja sin makt till att själva göra sig rika.
6. Kärnfamiljen som grund, istället för den utvidgade familjen som finns i andra kulturer.

Den västerländska kulturen grundar sig på det antika Grekland (främst filosofin), det antika Rom (speciellt romersk lag) och kristendomen. Sedan renässansen och upplysning har också sekulär humanism och den vetenskaplig metoden varit viktiga delar.
Västerlandet har också frambringat the rule of law, istället för ett system uppbyggt på heder.

Västvärlden har bevittnat födelsen av de flesta politiska ideologier, skapat många nyttiga uppfinningar, varit först med ett flertal friheter som yttrandefrihet, samt tryck- och pressfrihet och är även födelseplatsen för den kapitalistiska marknadsekonomin.
Boktryckarkonsten, geväret, bilen, flygplanet, tv:n, datorn och många flera uppfinningar har skapats här i väst. Om man skulle sätta upp en lista över de allra största genierna mänskligheten skådat under de senaste 5000 åren skulle västvärlden ha många fler än världens övriga civilisationer.
Vetenskapsmän, författare, konstnärer, filosofer... Väst är överlägset i det mesta.

Att vilja bevara och skydda en kultur som varit friare och rättvisare än alla övriga, är inget fel. Att vilja vakta en ärorik civilisation, är inget fel. Att vilja bekämpa de krafter som vill ta ifrån väst dess frihet och framsteg, är inget fel.

De socialister som vill ta ifrån oss det välstånd vi fått genom kapitalism, gör fel, de terrorister som vill förinta vår kultur gör fel, de politiker som vill hindra vår frihet och ta ifrån oss våra rättigheter, gör fel och de människor som bara försöker svartmåla västerlandet med deras ilskna lögner om att vi bara är imperalister, rasister och gud veta vad, gör fel.

Men socialism, islam och statens makt kan aldrig kväva den frihet som västerlandet har skapat. Åtminstone hoppas jag det.

Skillnaden mellan DIKTATUR och diktatur

Som jag ser det finns det två olika sorters diktaturer. Det finns den järnhårda varianten, där avvikande åsikter utrotas med våld, valen är helt riggade, det är troligt att det finns arbets- och dödslägrer och diktaturen är inte särskilt populär ute i världen.
Sådana diktaturer är nästan alltid stämplade som just diktaturer, det är välkänt att de kränker de mänskliga rättigheterna och Amnesty är nog för de mesta kritiker av den.

Jag tror att sådana diktaturer är på nedgången. Nazityskland är sedan länge besegrat, Sovjet har fallit, Kina öppnar upp sig mer och mer och jag tror inte Nordkorea och Kuba kan stå emot frihetens vindar. I arabvärlden finns det fortfarande sådana diktaturer men vi får hoppas att även de faller.

Men det finns en annan sorts diktatur. En diktatur som på papperet är en demokrati men mer och mer klättrar upp på ondskans väg. Den diktatur är svårare att upptäcka och få människor märker ens att det är en diktatur.
Likaväl är den farlig och ett större hot mot individens frihet än de klassiska diktaturerna.
I en sådan diktatur finns det kanske yttrandefriheten men den börjar mer och mer försvinna.
I debatt- och tankeklimatet härskar sådana tydliga dogmer att vissa ämnen blir tabun och inte omfattas lika väl av yttrandefriheten.
Staten kontrollerar kanske inte ekonomin lika tydligt som kommunisstaterna, men de styr ändå mycket av den.
Det kanske inte finns ett övervakningssamhälle som kan jämföras med Nordkorea och liknande stater, men ett sådant är på väg. Spionkameror, buggning av telefoner, ökad makt för staten att titta in i våra liv.
I en diktatur av den stilen finns det element som bara en minoritet tänker på som tyrannisk men egentligen är klara bevis på hur staten vill bestämma över oss. Låt oss kalla det hälsofascism. Staten som vill förbjuda människor att göra vad de vill med sina kroppar om de så vill ta droger eller vara med i proffsboxning. Hälsofascismen som går ut på att tvinga andra människor till hälsa. Trots att tvången är fel och att varje människa ska få välja själv vad han eller hon vill göra med sin kropp.

De länder där staten har makten att bestämma vad medborgarna ska göra med sina kroppor, där de får övervaka medborgarnas privatliv, där de får ta ifrån medborgarna sina inkomster, där de får tvinga företag till vissa uppgifter är lika tyranniska som de klassiska diktaturerna.
De må stödjas av en stor grupp av befolkningen, dess ledare må vara demokratiskt valda men likaväl är det en diktatur som vill styra och kontrollera folket så mycket som möjligt.

I de typiska diktaturerna finns det ofta en grupp pampar som styr över folket, får särskilda förmåner för att de tillhör toppen och föder sig själv likt feta grisar. Eliten i Nazityskland var sådana, partipamparna i Sovjet likaväl, de absolut mäktigaste politikerna i många "demokratiska" stater har det också så.

Förtryck är förtryck, oberoende om det är en "demokrati" eller en diktatur som utöver det.
Ondska är ondska, oberoende om det är en "demokrati" eller en diktatur som utöver det.
Nazism är nazism, oberoende om det är en "demokrati" eller en diktatur som utöver det.

Staten får aldrig kränka en individs rättigheter. Även om staten har stöd från 99, 9 procent av befolkningen har den ingen rätt att inskränka i den övriga 0,1 procentens yttrandefrihet, övervaka dem och ta deras pengar för att föda sig själv.
Varje individ har vissa grundläggande rättigheter och den stat som vill ta ifrån individen vissa av dessa rättigheter är en diktatur.

Vänsterns missuppfattning av marknadsekonomin

Kapitalism är ett system som grundas på äganderätt och ett frivilligt utbyte av handel och tjänster. Det är ganska självklart, för de flesta. Men inte för vissa grupper inom vänster. De tycks tro att kapitalism handlar om att staten hjälper och stöttar storföretagen eller att storföretagen kontrollerar staten.
Men ett system där staten används för att försvara storföretagens intressen är inte en kapitalistisk marknadsekonomi. För i en marknadsekonomin ska staten endast upprätthålla lagen och inte försöka hjälpa eller stjälpa några företag.

De system där staten aktivt har hjälpt storföretagen att upprätthålla monopol och sett till att inga småföretag kan tjäna mycket pengar återfinns i vissa fascistiska diktaturer och sorgligt nog i Sverige. I Sverige tvingas småföretagarna följ ett många olika regleringar och skatterna tynger ner dem. Det är ingen slump att nästan alla framstående företag i Sverige är gamla.
De kunde startas innan Sverige blev en äkta förmyndarstat och har sedan dess överlevt.

I ett kapitalistiskt system kan alla starta ett företag och det företag som folk köper mest ifrån blir mest framgångsrikt. Så de vänstermänniskor som vill visa att kapitalismen går ut på att upprätthålla storföretagens framgång och rikedom, är fel ute. Om storföretagen och staten håller varandra hand i hand påminner det mer om exempelvis Nazityskland än Hong Kong när det var självständigt.

Jag gillar mycket i USA. Det finns också mycket jag ogillar i USA.
Howard Zinn däremot tycks bara ogilla saker i USA. Han har också skrivit en bok om det, som betraktas som en historiabok, men i mina ögon mer verkar vara en propagandabok.

Bokens namn är "Det amerikanska folkets historia". Han hävdar att den handlar om kampen mellan makten och medborgarna. Med medborgarna menar han främst invandrare, kvinnor, svarta, indianer och arbetare. Makten verkar i sin tur vara alla som tjänar pengar eller andra saker som Howards socialistiska hjärna tycker är Fel med stort f. Samt alla som är vita, hetrosexuella män som inte haft oturen att födas längst ner på samhällsstegen.

Det är inget fel att peka ut de problem som USA har eller de ondskefulla gärningar som begåtts där, tvärtom man borde nämna sådant om man skriver en historiabok om USA. Men om man gör det borde man ta upp fördelarna också.
Howards bok tar dock bara upp nackdelar och problem där, samt gör sitt bästa för att visa hur ondskefullt USA är. Han säger att revolutionen bara handlade om att ge en elit makten och att den elit förtryckt alla sedan dess, att varenda gärning USA gjorde bara har handlat om att stärka deras makt.

Howard har något av en marxistisk historiasyn och tror att denna elit har slagits med "folket" i alla året, att det har varit klasskamp och folkkamp och gud vet vilka kamper. Men här missar Howard något.
Han tycks ha glömt bort t ex Andrew Canreige som kom som fattig immigrant från Irland och blev en av USAs rikaste män. Han började som en invandrare och arbetare men stretade upp sig i samhället. En sådana historia var inte möjlig i något annat land på den tiden. Men tack vare en kombination av intelligens, tur och skicklighet lyckades han. Det är beundransvärt och ett fint exempel på att USA är en meritokrati.
Det handlar inte som Howard säger om fattiga mot rika, utan alla har en chans att bli rika.

Amerikanska folket är förmodligen det folk i västvärlden som har varit svåraste att väva in i någon slags vi mot dem känsla och klasshat. De har inte velat ha en unken socialistisk planekonomi eller förtryckande kollektivismen, de har varit fria och framgångsinriktade.
The American Dream om att gå från rags to rich är riktigt vacker och det är fler amerikaner som har trott på den än på en marxistisk revolution.

USA må ha gjort sina misstaga och ondskefulla gärningar men den grundläggande konstituationen är det vettigaste politiska verket som någonsin skapats. The Bill of Rights visar också vilka rättigheter folket och det är dessa rättigheter USA har varit uppbyggd på i hundratals år.
Det samhälle Howard stödjer har redan testats i Sovjet, de fd össtaterna, under Maos period i Kina och på Kuba. It didn't go well...

Nationalism vs Kulturnissar

Nationalism betraktas som ondska av de flesta liberaler och socialister. Många liberaler ser nationalism som en form av kollektivism och socialister tycker inte att nationer och folk ska stå ivägen för klasskampen. Och i dagens politiskt korrekta värld hyllas multikulturismen och nationalismen nedvärderas och stämplas som nazism.

Jag har dock inget emot nationalism. Att vara stolt över sitt land, att vilja skydda sitt folk och bevara sitt lands traditioner är väl fint, så länge landet är något att vara stolt över och traditionerna värda att bevara.
Jag ogillar en hel del saker i Sverige och det som betraktas som det "svenska". Men det går inte att förneka att Sverige har fört med sig mycket goda saker till världen. Svenska folket har fört fram många enastående uppfinningar till världen, vårt kulturella arv är av hög klass och många skickliga affärsmän och företag har börjat sin bana i Sverige.
De så kallade "radikala" journalister som fisförnämnt knapprar ner sina politiskt korrekta fraser på kultur- och debattsidor och försöker misskreditera våra svenska traditioner och hellre glädja islamiska fundamentalister är förrädare mot västerlandet.
När en storartad kultur är hotad av terrorister som vill sprida sin tro med svärdet, som vill spränga folk i våra länder, som vill kasta in hela världen i ett mörker av barbari och tyranni, då måste vi ta upp kampen. Och ett gäng kulturnissar, pk-flummare och salongssocialister som vill stämpla islam som en "fredens religion", sverigedemokraterna som rasister och bush som en "idiot" begår ett intellektuellt förräderi och ger sitt stöd till barbariet.

Intellektuella har under 1900-talets gång om och om igen ställt sig på förtryckets sida. De hyllade Sovjet och Maos Kina. De lovprisade Pol Pot och Che Guevera. Idag vill de hellre prata om Bushs ondska än om Usama bin Ladins. De har inget emot att skrika av glädje när Pinochet dog, men när Fidel Castro svävar mellan liv och död då ska Statens-Vänster-Televison ha en jävla hyllningskväll. De verkar tro att rätten att inte bli kränkt trumfar yttrandefrihet. När påven håller ett tal om att islam är en våldsam religion och muslimernas svar är att spränga en nunna i luften, stämplar de påven som boven. När terrorgruppen Hamas blev valda i Palestina vill de att man skulle respektera demokratiskt valda, men när sverigedemokraterna fick ökat stöd i Sverige då skrek de förfärat på varenda tidningssida de har, i vartenda debattprogram de kontrollerar och gjorde allt för hjärntvätta befolkningen.

Samma mönster om och om igen.